Det var en mycket speciell hund som i början av 1900-talet vandrade runt i staden Horten i Norge. De flesta i staden visste vem denna hund var och slaktaren brukade ibland ge den stora köttstycken.  Men när barnen ville använda honom som draghund fick de höra att ”Denna hund har dragit alltför mycket och alltför långt i sitt liv och skall aldrig mer behöva dra så mycket som ett gram!”. Hunden – ”Obersten” – var nämligen den enda överlevande hunden som kom tillbaka till Norge efter Roald Amundsens expedition till Sydpolen 1911. Obersten var Amundsens ledarhund, den bästa och den starkaste av alla de hundar som var med till Sydpolen.
 

En stor del av Amundsens framgång med att nå Sydpolen var just Grönlandshundarna, som drog slädar med utrustning och mat. Det tog bara 99 dagar för expeditionen att tillryggalägga de 3 000 kilometerna, tack vare hundarna. Efter att ha levt tillsammans med inuiterna i Gjöa Havn i samband med Gjöaexpeditionen 1903-1906 visste Amundsen att Grönlandshundarna var perfekta som draghundar i polarområden.

Expeditionen hade med sig mer än 100 hundar, men bara 54 satte kurs mot Sydpolen. Endast 11 kom tillbaka. Många hundar dog under vägen eller i Buenos Aires efter att expeditionen var över. Några blev också sålda. Men Obersten var så speciell att både Roald Amundsen och hans närmaste man Oscar Wisting ville ha honom med till Norge. Där levde han ett gott liv hos familjen Wisting. Han fick en kull med valpar tillsammans med flickvännen ”Lucy” och levde tills han blev 13 år.